Bilderna är borta.. Och tillbaka..

Av någon anledning så har galleri funktionen slutat fungera. Den rapporterar att bilderna finns där men det fungerar icke. Jag felsöker och återkommer med info när detta fixats. Uppdaterat! Felet ligger i någon form av konflikt mellan nyare version av WordPress och Nextgen. En rollback till tidigare version löste problemet. Jag ser dock att min rullande animation ger vita små hörn i bilderna (safari). Detta är dock bara när de visas på nätet.

Alla snackar om….

Det skrivs mycket om Katolska kyrkan i dessa dagar. Lite förenklat kan man dela in dessa skriverier i två kategorier. De insatta och de som tror att de vet. Om du lutar dig tillbaka och funderar över hur mycket du faktiskt vet om katolsk teologi, och kommer fram till att du faktiskt inte vet mer än det du fick lära dig i religionskunskapen i grundskolan, så är risken stor att du mest fått lära dig protestantisk propaganda. Ta en stund t ex och reflektera över dogmen ”ex cathedra”. Googla inte först utan fundera ärligt hur mycket du vet om detta. Nåväl. Många som inte vet har ändå åsikter grundade på en bias som vi fått sedan grundskolan. Innebär detta att jag är en blivande katolik? Ingalunda. Det finns kritik och problem med den katolska kyrkans läror som är reella och som jag som protestant, protesterar mot fortfarande. Men vi får inte glömma bort att Martin Luther var en katolik, och han var det fram till den dag han dog. Luther bad med radband och vördade Maria. Hans kritik mot Påven och kyrkan var i mångt och mycket en inomkyrklig kritik. Luther eftersträvade inte en splittring även om det är så det slutade. Vi lever i en tid då individualismen och liberalismen har börjat visa sina baksidor och brister. Förespråkarna försöker hitta alla positivt laddade ord som finns i mänsklig vokabulär för att beskriva sin ideologi. Problemet med individens frihet driven till ytterlighet är att interaktionen mellan människor hämmas av varje individs anspråk på sin rätt. Detta har, anser jag, blivit pinsamt påtagligt i vårt avlånga land där det skriks och gapas om hur kränkt den ena efter den andra blir av den ena och den andras rätt att uttala sig. Vad har detta med Katolska kyrkan att göra? Reformationen var inte bara en religiös angelägenhet. Reformationen är också födelsen av just denna liberalism som nu karakteriserar mycket av den protestantiska västerländska världen. Ja jag vet att jag förenklar väldigt mycket här. Men en blogg är ingen plats för detaljanalyser. I reformationen så förlorade vi tyvärr mycket av vår historia. Glöm inte att utan Katolska kyrkan skulle ingen protestantisk existera. Men det är lite vad som skett. Vi kastade ut barnet med badvattnet när vi klippte alla band till Katolska kyrkan. Idag ser vi en motreaktion till detta, det är tillsynes många som har börjat leta efter ”barnet” för att någonstans återerövra vår kyrkohistoria. För den börjar inte med Luther.  Det är väldigt populärt inom hela den svenska kristenheten att åka på retreat, att bo hos munkar och nunnor. Vi läser med glädje kyrkofäder, katolska och ortodoxa mystiker. Självklart leder detta till en reflektion över vad vi är oense om. För den propaganda som vi fått rimmar illa med hur det faktisk verkar ligga till. En kognitiv dissonans uppstår. Det finns en postmodern utmaning för oss protestanter, och den utmaningen sätter faktiskt Ulf Ekman fingret på när han talar om enhet. Hans kritik är befogad med tanke på att varje protestant idag är sin egen påve. Vi uttolkar och förstår bibeln, traditionen och kyrkan utifrån hur vi själva vill. Det är väldigt vanligt bland blivande präster och pastorer att man börjar med en problemställning i sitt eget liv, och sedan formar en teologi utifrån den. Istället för att låta sig utmanas av skriften och tolka den i den kristna gemenskapen som sedan skall försöka hjälpa varandra att leva utifrån den. Sedan kan man diskutera om Ekmans svar på problemet är det rätta, jag tror inte det. Och jag instämmer i kritiken kring hur Katolska kyrkan utesluter sina trossyskon från nattvardsbordet. Det vore ett vittnesbörd om enhet i Kristi kropp om vi alla kunde mötas oavsett teologiska idéer vid nattvardsbordet. Om dörren stod öppen för alla som ville delta. Det finns mycket mer att skriva kring det här. Men det här inlägget känns redan på tok för långt. Så Guds frid till alla trossyskon oavsett samfund och kyrkotillhörighet.

Inte vad, utan hur!

Sitter och funderar som vanligt kring både det ena och det andra. Det blir mer och mer klart för mig att alla politiska påståenden som gör påståenden om frihet, jämlikhet, demokrati, etc. Måste svara på frågan hur detta skall åstadkommas. T o m ondskefulla ideologier har någonstans i sin början alla strävat efter något som uppfattats som gott. Problemet har varit hur detta skulle genomdrivas. Ändamålet har någonstans helgat medlen. Så när någon säger att dom står för frihet, t ex. Så är det läge att ställa frågor som: För vem skall denna frihet gälla. Är det frihet till någonting, eller är det frihet från något. Är det någon annan som för betala för denna frihet, och vad är i så fall priset?

Extra nos

”deus non dat interna nisi per externa, deus spiritum sanctum non mittit absque verbo.”

Är det kanske en gnostisk kvarleva att vi så ofta i våra kyrkor pratar om hjärtat som utgångspunkten för Guds verkan? Vad menar vi i våra böner och våra samtal?

Tillägg:

Läste mitt eget inlägg och kände ett behov att lägga ut texten s a s… Av statistiken för besök på min sajt så är det fortfarande så att jag i stort sett skriver för min egen skull. Ske Guds vilja.  Hur som helst. Min tanke med ovan var en fråga till både mig själv och till kyrkan i stort. Att gnostiska läror gärna lägger Gud i människans hjärta är kanske bekant för de flesta. Gudsgnistan som det gäller att väcka till liv genom kunskap, ”självfrälsande” insikt. Med betoning på sikt in i människans inre. Jesus säger i Markus 4 kapitel: ”Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?” När jag läser detta kan jag nästan se hur han funderar högt. Detta är trettionde versen, och Jesus framställer ett antal liknelser för att försöka förklara vad Guds rike är.

När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen så säger han i vers 20 : ”Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.” Observera vad han säger: ”de som hör ordet och tar emot det och bär frukt…” Mottagandet av ordet är hårt knutet till effekten, dvs. Den som hör och gör. Detta låter i många Lutheranska öron väldigt illa (sola gratia). Men jag tror att vi blandar ihop görandet, och frukten, med försök att producera frukt utan träd eller jord, eller såningsmann för den delen. Frälsningen kommer utan gärningar, vi kan inte nå Gud på egen hand. Vi måste vänta in honom. Men när han finns mitt ibland oss, så hjälper han oss att bära frukt. Dvs. Göra goda gärningar.

Nu var det inte detta jag tänkte skriva om. Utan om Guds rike kommer inifrån och ut, eller utifrån och in? ”Extra nos” är latin och betyder ”utanför oss”.

Hjärtat är i många av de ställen som vi läser, inte av en fysiologisk karaktär. När vi talar om hjärtat så är det väl närmast det vi idag benämner själen.  När jag slår på Guds rike och hjärtat så finns det egentligen ingen vers i vare sig gamla eller nya testamentet som talar om någon gudsgnista. Jesus talar ofta om att Guds rike skall komma till oss, vara oss nära, osv.  Se t ex. Lukas 11:20-23, Och i Lukas 13 talar han om att ”vara i Guds rike” Och i Lukas 17 vers 20-21 står det: ”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.” Här får vi mycket information om vad Guds rike inte är. Det är inte något som vi kan se med ögonen. Det är inte något som man kan peka ut. Slutligen säger Jesus att det är ”mitt ibland er.” I Lukas 21 har vi en till indikation på att Guds rike är något relativt. (inte i meningen relativistiskt, utan i relation till något eller någon). Han talar om i vers 31 att ”Guds rike är nära” .  Johannes berättar om när Jesus talar med Nikodemus. Han säger i Johannes evangeliet kapitel 3:1-8 ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike..”

Fotboll, hockey, nationalstaten och postmoderniteten

Tobias Hysén har tackat nej till spel i landslaget. Inte vilket landslag som helst, utan fotbollslandslaget. Att spelare tackat nej i hockeyn vet vi ju. Men det har hävdats att det beror på alla dessa ointressanta matcher som spelas innan VM. Och dessutom så spelar man hockey för ofta! Jo så sägs det. Men skadad av mina studier så kan jag inte låta bli att lägga märke till en tendens. Kanske t o m en trend. I de flesta sporter så är det klubblagsmatcherna som lockar. De flesta jag känner som är genuint sportintresserade, är också inbitna supportrar till lag x, y och z. Visst tittas det när stjärnorna anländer, eller när det verkligen gäller något. Då är ju dessutom nästan uteslutande allt klubblagsspel satt på paus. Dvs. Det finns ingen konkurrens. Men vad är det som kan tänkas ligga i botten? Varför har det blivit så att spelare inte känner sådan stolthet att de offrar hem och familj för att få spela en obetydlig match i landslaget. För jag tror att fotbollen har sett början på något vi får vänja oss vid. Detta är helt spekulativt, och har sin grund i det mönster som jag tycker mig se i världen idag. Mitt teologiska nät är inte så litet att det bara täcker tros frågor, eller snarare. Teologin omspänner alla livets områden. Det är bara den moderna människan som svalt myten om det privatreligiösa som inte förstått detta. Nåväl, så här tänker jag mig; Nationalstatens födelse sammanfaller med upplysning och modernitet. De som satt vid makten såväl ideologiskt som vapenmässigt. Flyttade i samband med moderniteten människors lojalitet från Gud till nationalstaten. Om människor varit villiga att gå i martyrium för Gud så ville makten nu att de skulle dö och döda för nationalstaten. För detta syfte så har vi ett antal ideologier som både till idé och till rit omger sig med religiösa förtecken, som t ex. politiska kampsånger istället för psalmer. Ideologiska manifest istället för bibeln. Religion fick bara finnas kvar som en privatsak. Allt annat har ända in i våra dagar ansetts som fult och ”hädiskt” mot nationens intressen. Det nya prästerskapet i form av politiker, etc. etc. Så gör vi ett hopp fram till vår tid. Nationalstaterna är på tillbakagång. Det har blivit tydligt att nationalismen har lett till några av våra värsta krig genom historien. Och i deras skugga har formats nationsalianser, så som EU eller USA. Nu styrs nationer, eller stater centralt för att motverka krig och elände. Men en effekt av detta, kopplat till det nya informationssamhället så suddas också nationernas identiteter ut mer och mer. Kanske är det därför som nationalistiska partier i hela Europa nu frodas. Det kanske är dödsryckningarna från den gamla tidens osunda nationalism vi ser. Våra patriotiska känslor sträcker sig inte längre i samma utsträckning ut till alla hörn av vårt eget land. Den har ersatts av lokalpatriotismen! Och här har vi kärnan i mitt något långa resonemang. Där vi föds, lever och verkar är där vi har våra sympatier. Jag vill inte säga att vi ännu har kommit dithän att vi inte gillar nationer alls. Och jag tror kanske inte att det kommer att ske någonsin. Men Kanske kommer en tid när nationsgränser bara är rent politiska gränser, medan byggden, staden är det som kommer att ligga gemene man närmast.

Dokumenthantering…

Letar efter det ”perfekta” dokumentverktyget. Är grymt förtjust i Dropbox och i Evernote. Men Dropbox är ”bara” en praktiskt lagrings plats. Och evernote är för snåla med utrymme. Testar nu DOO för att se vad det kan klara av. Men de har ännu inte släppt något iOS program.

Uppdaterat 3 Juni

Jag har avpolleterat Doo eftersom jag inte kunde hitta något sätt att styra OCR funktionen. Och när ett engelskspråkigt program skall göra OCR med en sämre motor än den jag har till förfogande. Och som kan svenska, engelska och grekiska. Så är valet lätt. Dessutom som slog jag på mailfunktionen i Doo som jag inte kunde göra ogjort. Nope det fick flyga och fara. Nu kör jag istället med Devon Think pro. Programmet är inte lika snyggt. Men ibland behövs mer än yta. Det går att ha flera olika databaser vilket verkar lovande. Det lite tråkiga utseendet gör det hela lite rörigt initialt, men än så länge fungerar det.

 

What about english?

This website doesn’t have that many visitors. But perhaps, maybe someone wants it in english? Statistics doesn’t show from where the clicks come. So if you would like to know what goes on here let me know either on twitter or with an email.

@macmicke

macmicke(a)mac.com (change to @)