Alla snackar om….

Det skrivs mycket om Katolska kyrkan i dessa dagar. Lite förenklat kan man dela in dessa skriverier i två kategorier. De insatta och de som tror att de vet. Om du lutar dig tillbaka och funderar över hur mycket du faktiskt vet om katolsk teologi, och kommer fram till att du faktiskt inte vet mer än det du fick lära dig i religionskunskapen i grundskolan, så är risken stor att du mest fått lära dig protestantisk propaganda. Ta en stund t ex och reflektera över dogmen ”ex cathedra”. Googla inte först utan fundera ärligt hur mycket du vet om detta. Nåväl. Många som inte vet har ändå åsikter grundade på en bias som vi fått sedan grundskolan. Innebär detta att jag är en blivande katolik? Ingalunda. Det finns kritik och problem med den katolska kyrkans läror som är reella och som jag som protestant, protesterar mot fortfarande. Men vi får inte glömma bort att Martin Luther var en katolik, och han var det fram till den dag han dog. Luther bad med radband och vördade Maria. Hans kritik mot Påven och kyrkan var i mångt och mycket en inomkyrklig kritik. Luther eftersträvade inte en splittring även om det är så det slutade. Vi lever i en tid då individualismen och liberalismen har börjat visa sina baksidor och brister. Förespråkarna försöker hitta alla positivt laddade ord som finns i mänsklig vokabulär för att beskriva sin ideologi. Problemet med individens frihet driven till ytterlighet är att interaktionen mellan människor hämmas av varje individs anspråk på sin rätt. Detta har, anser jag, blivit pinsamt påtagligt i vårt avlånga land där det skriks och gapas om hur kränkt den ena efter den andra blir av den ena och den andras rätt att uttala sig. Vad har detta med Katolska kyrkan att göra? Reformationen var inte bara en religiös angelägenhet. Reformationen är också födelsen av just denna liberalism som nu karakteriserar mycket av den protestantiska västerländska världen. Ja jag vet att jag förenklar väldigt mycket här. Men en blogg är ingen plats för detaljanalyser. I reformationen så förlorade vi tyvärr mycket av vår historia. Glöm inte att utan Katolska kyrkan skulle ingen protestantisk existera. Men det är lite vad som skett. Vi kastade ut barnet med badvattnet när vi klippte alla band till Katolska kyrkan. Idag ser vi en motreaktion till detta, det är tillsynes många som har börjat leta efter ”barnet” för att någonstans återerövra vår kyrkohistoria. För den börjar inte med Luther.  Det är väldigt populärt inom hela den svenska kristenheten att åka på retreat, att bo hos munkar och nunnor. Vi läser med glädje kyrkofäder, katolska och ortodoxa mystiker. Självklart leder detta till en reflektion över vad vi är oense om. För den propaganda som vi fått rimmar illa med hur det faktisk verkar ligga till. En kognitiv dissonans uppstår. Det finns en postmodern utmaning för oss protestanter, och den utmaningen sätter faktiskt Ulf Ekman fingret på när han talar om enhet. Hans kritik är befogad med tanke på att varje protestant idag är sin egen påve. Vi uttolkar och förstår bibeln, traditionen och kyrkan utifrån hur vi själva vill. Det är väldigt vanligt bland blivande präster och pastorer att man börjar med en problemställning i sitt eget liv, och sedan formar en teologi utifrån den. Istället för att låta sig utmanas av skriften och tolka den i den kristna gemenskapen som sedan skall försöka hjälpa varandra att leva utifrån den. Sedan kan man diskutera om Ekmans svar på problemet är det rätta, jag tror inte det. Och jag instämmer i kritiken kring hur Katolska kyrkan utesluter sina trossyskon från nattvardsbordet. Det vore ett vittnesbörd om enhet i Kristi kropp om vi alla kunde mötas oavsett teologiska idéer vid nattvardsbordet. Om dörren stod öppen för alla som ville delta. Det finns mycket mer att skriva kring det här. Men det här inlägget känns redan på tok för långt. Så Guds frid till alla trossyskon oavsett samfund och kyrkotillhörighet.

Publicerat av

macmicke

IT-Consultant for many years. Loves creating music & media with my computer.