Hockey & martyrer.

Jag vill svamla lite kring lockoutade spelare i Elitserien. Tanken på att få se stjärnor som Henke Lundqvist, Loui Eriksson etc. i vår svenska elitserie är minst sagt lockande. Och på kort sikt kommer det ge ett uppsving för elitserien vad gäller publik och tittare på teve. Mediabevakningen kring hockeyn kommer helt klart att bli omfattande. Detta är inte någon svår gissning. Vi har ju trots allt redan upplevt en NHL lockout.
Men det jag upplevde i kölvattnet på den förra NHL-lockouten är inte lika lockande. Det finns de som med ironi menar att juniorerna inte får chansen i vilket fall som helst. Men jag håller inte riktigt med. Våra tränare är generellt sett väldigt fega vad gäller att spela juniorer, och vissa mer än andra.
Men när skador och andra faktorer spelar in så är de hur som helst ett andrahandsval som inte kommer att finnas när de stora stjärnorna kommer hit. Med andra ord stänger man det lilla fönster som ändå finns.

2004/2005 spelade 388 NHL spelare i europeiska ligor, av dessa var 75 stycken på besök i Sverige. Nästan lika många som spelade i det ”något” större landet Ryssland med 78 spelare. Jag tror inte att det kommer att bli tillnärmelsevis lika många den här säsongen inte minst p.g.a. kostnaderna.
Vad vi måste inse är att den Svenska Elitserien inte längre kan påstå sig vara den näst bästa ligan i världen. Den är inte ens den tredje bästa enligt mig. Även om vi fortfarande är en stor liten hockeynation så har klubbhockeyn i Sverige stagnerat bl a på den ”inavel” vi har på tränarsidan. Det är inte så att jag tycker vi skall förnya och föryngra på samma sätt som fotbollen gjort. Men vi kanske måste se oss om i världen och t ex hämta tränare på samma sätt som vi hämtar spelare från andra ligor. När jag använder uttrycket inavel så raljerar jag självklart. Men samtidigt så kvarstår faktum att det är en himla soppa med familjerelationer mellan spelare, lag och tränare idag. Det är inte längre ett gulligt faktum att två bröder spelar i samma lag, eller mot varandra, eller tränar olika lag. Självklart skall vi förvalta den kompetens som finns. Men det skadar nog inte att tillföra lite friskt blod.

Nu har marknadsdomstolen slagit ner på Hockeyligans försök att stoppa korttids kontrakt p.g.a. lockouten. Och Frölunda har redan tagit in spelare. Så kommer jag att gnälla eller bojkotta nu då? Absolut inte! Nu gäller det att gilla läget och jobba utifrån de förutsättningar som föreligger.
Jag är dock rädd för att det kan komma att bli tråkiga efterspel mellan de lag som tar in NHL spelare och de som hårdnackat sagt: Tack, men nej tack! Pressen kommer att fyllas av martyrer som bittert kommer gnälla på de som tar chansen.

Det finns också ytterligare en aspekt på situationen, för vad är egentligen skillnaden från andra säsonger när det gäller att ta in spelare på korttidskontrakt. När jag började skriva på den här reflektionen så resonerade jag utifrån samma förutsättningar som förra NHL lockouten, men om det bara blir någon månad som spelare från NHL kommer hit så blir konsekvenserna helt annorlunda, eller? Kanske lurar man sig själv när man tar in spelare på korta kontrakt som resulterar i förstörda förutsättningar för ”orginal-laget” att spela ihop sig.  Kan rekommendera det här inlägget på pucksnack: http://pucksnack.com/superkedja-mot-modo-samt-tankar-om-korttidskontrakt/

Publicerat av

macmicke

IT-Consultant for many years. Loves creating music & media with my computer.