Jesus & partiet

Har vid ett antal tillfällen stött på bröder och systrar som har sin identitet i en partitillhörighet. Det är allt från S, V och KD som är den politiska plattform som är ”den enda”. Det har fått mig att fundera på hur jag som kristen förhåller mig till politik och till partipolitik i synnerhet.
Om jag tar en fundering kring förebilder i skriften så kan jag snabbt konstatera att politik och religion före vår moderna tid inte skiljdes åt. När Paulus ställs inför sanhedrin så består det av Saddukéer och Fariséer, de två partier som accepterades av den styrande ockupationsmakten. Det fanns även andra revolutionära partier som t ex seloterna. De är de som förskansade sig i Masada, mer om det kan man läsa om i Josefus historiska skrifter. Vad gäller Saddukéerna och Fariseerna så är de viktigaste frågorna som skiljde dessa åt saker som rörde lagen och det religiösa livet. Och precis som jag nämnde innan så är det inte i någon egentlig mening någon skillnad mellan det religiösa och det övriga livet. Paulus säger om sig själv så här i Filippebrevet 3:5 ”jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé,”
Han tvekar inte att spela ut Saduceerna och Fariseerna mot varandra som i Apostlagärningarna 23:7 ”Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.”
Jesus hade inte något okomplicerat förhållande till det folkligaste av partierna på den tiden, se t ex Matteus 23:25 ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.” Vi har också exempel på hur Jesus förhåller sig till ockuppationsmakten, se bl a Markus 8:15 ”Då varnade Jesus dem och sade: ”Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!””
Samtidigt är Jesus inte kategoriskt emot t ex alla som är Fariseer. Han besöker bl a en farise och ligger till bords med honom i Lukas 7:36 Och minst en av fariseerna verkar ha anslutit sig till Jesus, om än i smyg, den berömda Nikodemus. Se Johannes 19:39 ”Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.”
Vad kan vi dra för slutsatser kring detta? Det är ju inte precis så att vi kan dra paraleller mellan moderater och sadukeer, sossar och fariseer.
Om vi skall kunna använda dessa ställen så måste vi se till någon sorts underliggande principer.
Det jag nu presenterar är alltså mina tankar kring detta, så du får själv testa om du tycker att det verkar gott eller ont.
Jesus är i allra högsta grad politisk. Han vänder mer eller mindre upp och ner på den politiska scenen så till den milda grad att de ledande inte ser någon annan lösning än att röja honom ur vägen.
Han väljer aldrig sida mot den andra sidan s a s. Jesus är dessutom inte en politiker i den bemärkelsen att han väntar in någon annan att agera när något är fel. Han agerar direkt in i de situationerna som beskrives av evangelisterna. Hans predikningar, eller om du så vill, politiska tal. Uppmuntrar åhörarna att göra likadant som honom själv.
Att göra Jesus till en socialdemokrat eller kristdemokrat eller vilket parti du än kan komma att tänka på blir alltså att göra honom till något mindre än vad han var och är.
Så i mina ögon så förminskar man Jesus när man gör honom till en socialarbetare som står på arbetarklassens sida. Eller en framgångsprofet för konservativa krafter. Det blir m a o den kristnes uppdrag att hjälpa de behövande i sin närhet oavsett hur staten hanterar detta. Den kristne röstar inte på ett parti för att få till en social agenda som hjälper hemlösa. Den kristne är kallad att ta hand om den hemlöse oavsett. Dessutom så ifrågasätter jag tanken på att försöka införa kristen ”lag” och moral i samhället som inte känner Gud. Hur skall de klara av att följa kristus om många av oss kristna idag inte klarar av det. Och då tror vi ändå att vi har Den Helige Anden som hjälper oss i vårat uppdrag.
Jesus talar om Gudsrike, och jag tror att som kristen så blir vi medborgare i detta Gudsrike. Där gäller hans lagar och förordningar, och där är vi medborgare när vi blir kristna. Många kristna som jobbar via partipolitik försökar i mina ögon på något sätt förverkliga himmelriket på jorden. Ironsikt nog så är det idag den falangen av kristna som inte tror på tusenårsriket som jobbar mest för att försöka få det tillstånd.
Nåväl, ska jag inte rösta då, eller försöka skapa ett samhälle i fred och frihet. Absolut tror jag att vi skall utöva våra demokratiska rättigheter. Jag tror att demokrati är en biprodukt av kristnandet av nationer. Och det är tron att vi skall värna och hjälpa de svaga i samhället som är roten till demokrati. Det finns krafter idag som gärna vill skriva om historien så att kristendommen marginaliseras än mer, och ta detta ifrån oss. Men om vi röstar så gör vi det för att i så många avseenden som möjligt hjälpa vår nästa som lider och har det svårt. Inte för att vi som har det bra ska få det bättre. Och det blir upp till var och en av oss att ransaka sitt hjärta vad som bäst kan utföra den uppgiften i partipolitiken. Men det är inte till det vi sätter vårt hopp. Nej vårt hopp är Jesus Kristus, som är vår förebild i hur vi skall agera mot våran nästa.
Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag bryr mig inte mycket vilket parti du röstar på. Och jag hoppas att mina bröder och systrar i kristus inte lägger ett partipolitiskt ok på mina axlar. Eller villkorar kallet från Jesus med ett: ”då måste du rösta på partiet xxxx!”.

Publicerat av

macmicke

IT-Consultant for many years. Loves creating music & media with my computer.